A-kullen 4-år

FotorCreated

Idag är ingen vanlig dag för idag fyller min första kull 4-år!

Herrejösses va tiden går fort! Minns de som igår. All väntan på dom små liven. All spänning när förlossningsarbetet kom igång. Va imponerad jag var över Asta. Hur dålig jag blev där på natten när all spänning släppt. Och framförallt hur underbart det var. Vilken upplevelse!

Dessa små telingar har nu växt upp. 7 av dom är röntgade. 6 är fria på höfter och alla 7 är fria på knän. 7 har gjort MH och 5 är korade. Dom är tävlade i lydnad och bruks samt utställda med CACIB, CK, BIR och klassvinnare samt bästa hane placering på boxerspecialer. 2 st har gått i avel. Men framför allt är dom underbara individer med de bästa ägarna dom kunde få!

Det är en förmån att få följa er på eran resa som bara har börjat. Jag är så stolt över er alla och glad över att få vara delaktig i era liv.

När a-kullen var född så sa jag aldrig mer! Inte en kull till. Samma sa jag när dom flyttade. Detta ville jag inte vara med om en gång till. Men med lite tid emellan så ”glömde” jag detta.

A-kullen var ena riktiga ligister. Sociala så inni bomben. Dom vaknade mellan 4-5 på mornarna och skrek tills man kom och släppte ut dom ur hagen. Efter de käkade dom lite frukost innan dom körde järnet i timmar. Hade man tur så somnade dom runt elva på förmiddagen. Sen var de full rulle tills sena kvällen. Dom härjade med alla hundar som kom in här. Dom älskade sin schäferfarbror Mackan och jagade mammas hundar som avskydde dom. Ringde de på dörren så kom 8 små telingar som ett pärlband för att välkomna gästen. Dom tog verkligen för sig av livet. Ville dom ha nått eller ville något överhuvudtaget så skällde dom. Speciellt Hera (Agda). Hon kunde sitta nedanför soffan och kolla på en med en trumpen syn och skälla tills man lyfte upp henne. Eller Otto den lilla ligisten! 9 dagar gammal var han när han började rymma ur valplådan, 5 veckor gammal lyfte han på benet och kissade på bokhyllan. Gizmo som hade en förkärlek till att dra runt på mattor. Alban och Buff som mest njöt av tillvaron. Cross som härjade med allt och Aimee som var ännu värre. Affe som var kaxigast.

Älskade onger!

Hoppas ni har fått nått riktigt gött idag när det är eran dag!

Söndag

image

Söndagen var vi iväg med boxerklubben för träning i Dogorama. Affe var så taggad och hade svårt att hålla position. Men när man inte tränar så mycket så kan ja inte begära mer av honom. Vi körde mycket ff och stegförflyttningar. Apportering verkar ha lossnat nu och han apporterar som han ska. Nu ska ja bara få lite mer tempo så kanske de tillslut blir bra 😉 Vi körde även skall där fokus låg på flertal skall innan belöning, kryp där ja måste lugna ner mig lite samt rutan. Sen blev de en del passivitetsträning. Han låg jättefint å avslappnat lös medans de andra tränade och ja drack lite kaffe å grejade. Sen blev de lite ingångar till platsen och en platsliggning i grupp. En bra träningsdag.

image

Efter träningen åkte ja å Helena iväg så Affe och Fhjördis fick leka av sig lite.

Ha de gött!

När nerverna styr

196968052_c313cf39-b8de-4df7-8757-ba13bb16db70

För ganska så längesedan köpte jag denna bok skriven av Niina Svartberg. Tanken är att den ska hjälpa mig få kontroll över mina skenande nerver i tävlingssammanhang. Började läsa den för ett år sedan ca men kom av mig. Nu har jag börjat igen. Hoppas att den kan ge mig lite verktyg att jobba med.

Förr var jag aldrig nervös inför en tävling, jag visst att när jag gick ut på planen så sken vi, jag och min kompis. Och sken vi inte hade vi inte tränat tillräckligt men vi gjorde alltid vårat bästa. Mer kan man inte begära. Men sen hände det nått. Hade ett tävlingsuppehåll på nått år sen var de kört. När jag tävlade första tävlingen med Affe var jag så nervös och skakade så att jag inte kunde knäppa av honom kopplet på platsliggningen. Ni kan ju gissa hur de gick. Hade ingen som helst kroppskontroll och hade tydligen haft ett uppträdande värdigt operan därute på plan. Men jag kommer inte ihåg något av detta.

Efteråt så kände jag att såhär ska de inte vara. Upp i sadeln igen. Sagt och gjort jag började anmäla mig till 2 dagars tävlingar. Och nerverna försvann. Jag fick tillbaka lite av den där känslan som jag hade förr. Du och jag. Vi. Och de funkade. Lyckades få 2 1:a pris i lydnadsettan och uppflyttade ur appellen innan det slog till igen, nerverna med en touch av prestigeångest! Ingen trevlig kombination vill jag lova.

Jag ville så gärna ha de sista 1:a priset i ettan för att få ett LP. Jag ville så gärna att de skulle gå bra för oss, för Affe kan. Jag ville att alla skulle se vilken duktig och arbetsvillig hund jag hade, men allt sket sig. Ingenting funkade och vi var inte längre ”vi” på planen. Jag kräktes innan tävlingar, hade hjärtklappning och var helt okontaktbar. Kunde inte sova natten innan tävling. Dagen då ja skulle tävla ska vi inte prata om. Mer än att jag inte var mig själv. Och stackars lilla Alf (ja de var synd om honom) blev utsatt för något han inte bett om.

Och som ni förstår så funkar de inte när ena parten i teamet beter sig som en alien. Och ju mer de sket sig desto värre blev prestigeångesten. Ett ekorrhjul som aldrig slutar snurra. Inget trevlig de heller. Men Affe gjorde alltid sitt bästa eller nästan iaf. De felen som hände under tävling är mina. Pga att jag inte kan kontrollera stormen inom mig.

Tävla är något som jag tycker om och som jag valt att göra tillsammans med min hund. Han har inte bett om att få bli tävlingshund. De är mitt ansvar att se till att de blir trevliga upplevelser för honom.

Har väl fått några pikar ang tävling och hans ålder men dom har jag ignorerat. Jag vet att de är jag som förstör. Inte han. Nerver är inte att leka med och jag som anser att jag är en ganska lugn människa som inte hetsar upp mig nämnvärt för något så är nervositet något nytt och främmande för mig. De har tagit tid att erkänna att såhär är de och nu skriver jag av mig för att få en början till ett slut på detta.

Detta året har jag lovat mig själv att ta tag i detta. Träna och tävla är bland de roligaste jag vet och än så länge tycker Affe likadant. Och detta vill jag bevara hos honom. Vill inte att han ska påverkas pga mig. Jag vill kunna hålla på med min hobby utan att nerverna och prestigeångesten tar över. Vill inte att dom ska vinna över mig.

En liten plan i all enkelhet är nu påbörjad i mitt huvud med små delmål. Denna plan ska sedan ner på papper så jag kan följa våra framsteg och fall.

Så med detta hoppas jag att vi ses någonstans på någon tävling under 2015.

För just 2015 ska bli året jag vinner över nervositeten!

 

Nytt år, ny hemsida

Så nu har 2014 passerat. Ett tungt år kantat med massa skit. 4 av familjens hundar har fått somna in. Mamma blev sjuk i cancer och jag förlorade min älskade Asta hastigt i samma skitsjukdom. Men 2014 innehöll även massa glädje, resor och galna upplevelser. Så min sammanfattning över 2014 kommer i korta drag här

 

 

10464200_10204308801459406_4305050022271626775_n

I februari föddes min systerdotter. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag trodde aldrig man kunde älska en unge så 😉

IMG_20140409_173355

Jag och Affe har varit ute och tävlat, året började bra med kontroll över mina nerver och sen blev dom helt okontrollerade igen. De är jättejobbigt att veta att det är jag som förstör hela tiden och att jag inte kan få kontroll över dom. Men nu hoppas jag att 2015 blir året där jag kan kontrollera nerverna.

20140510_180629

20140510_201047

Jag har haft ett kennelläger under våren. Jag har världens bästa valpköpare! Tyvärr blev de inget höstläger för orken tog slut men nu är de nytt år å nya möjligheter 🙂

 

10296229_10203911758413578_7357519211839320346_o

5 st ur A-kullen har gjort MT och blivit godkända. 3 av dom har tävlat lydnad och bruks.

 

10154893_10203790082771763_3783377374519625561_n IMG_8424

 

 

 

5 st ur B-kullen har gjort MH med bra resultat. 4 av dom är även röntgade och fria. En har startat lydnadsklass ett och 4 av dom har tävlat rallylydnad. En är utställd med CK och BIR

10589691_10152714989869529_489039849_n 20140412_163331 IMG_185244116295985

Affe avkommorna har alla 4 gjort MH med bra resultat. 3 av dom är röntgade och fria. En är uppflyttad till lägreklass, en godkänd i appellklass. 2 har första pris i lydnadsklass 1 och en tävlar rallylydnad med 2 kvalificerade resultat. Utställda med CK, BT-placeringar, BIR och klassvinster på boxerspecialer

10487190_10204763893276417_5210818206706027509_n

Boxer SM gick av stapeln i augusti, jag och Helena hade lånat en husvagn och drog iväg ner till vårgårda trots skräckslagna släktingar 😉 Resan gick bra och de enda krångel vi stötte på var när förtältet skulle upp. Till resterande campinggästers stora förtjusning. Vi bodde i vagnen brevid Therese och Fredrik och de var en helt underbar helg som bjöd på allt från skratt till djupa diskussioner.

10689761_10205139415184230_8816529430804210342_n

I september var vi ett järngäng som hyrde en buss och drog ner till Jahressieger i Tyskland. Vilken upplevelse! Vilken resa! Skrattmusklerna var rejält tränade när vi kom hem. Detta hoppas jag att vi gör om nästa år 🙂

10306311_10205438319056640_2076532611079956064_n

Slutet på oktober åkte jag, Lotta och Monica på boxerklubbens uppfödarträff. En vansinnigt trevlig helg med massa upplevelser och trevliga människor.

 

Och framför allt så har vi fyllt alla lediga dagar med mycket träning tillsammans med underbara vänner!

Nu hoppas 2015 blir ett toppenår tillsammans med er alla!

Take Care!